Kategorier
Bli Fadder

För att driva skolan behöver vi fler faddrar. För endast 100 kr/mån kan du hjäpa en flicka att få utbildning till sömmerska.

Volontäruppdrag i Odari Nepal 23/10 till 4/12 2011 Deltagare: Hans Suneson och Hem Mathiasson

Den 23/10 flyger vi med Qatar airways först till Doa och sedan till Katmandu i Nepal. Resan går perfekt, och Temba Lama möter upp på flygplatsen och lotsar oss till vårt hotell. Pga. En festival som är på gång (ljusfesten) måste vi stanna 3 nätter i Katmandu. 27/10 startar vi kl. 0400 ut till busstationen som vi sedan lämnar kl 0610. De ca 30 mil till Odari tar 12 tim. en inspirerande upplevelse bland väldigt mycket folk höns och getter. Väl framme blir vi mycket väl mottagna av skolans kock Tenzing och sylärarinnan Sunita, dom har dukat fram god mat och kalla pilsner, livet leker. Sedan installeras vi i gästrummet som har eget badrum, mycket lyxigt, efter div. reparationer och förbättringar kunde vi till och med använda alla fasiliteter.

28/10 böjar vårt uppdrag på riktigt. Vi gör en runda på hela skolan för att skaffa oss en  uppfattning om var vi skall börja och beslutar att de elektriska installationer är i ett  akut behov av en kärleksfull hand. Vi konstaterar snabbt att vi inte har samma kvalitet  på utrustningen som i Sverige, vilket vi inte heller hade väntat. Vi kämpar på efter  bästa förmåga, och med dom MYCKET begränsade resurser vi har. Så efter  3-4 dagar  ser allting riktigt anständigt ut samtliga 20 symaskiner går att använda, när vi kom var  6 st. oanvändbara, och ledningsdragningen till alla maskiner var mycket bristfälliga,  kontakter på golvet söndertrampade och en del andra små obetydliga detaljer som att  jordning till all elutrustning är bortklippt eller ej kopplad. Men Hans och jag hänger  inte upp på sådana små detaljer och snart är allt godkänt och klart.

Snart kommer flickorna, så nu är det brått att laga sängarna, som håller på att ramla ihop, det är dock ett enkelt uppdrag för  Hans och mig, då vi knappt har material att laga med, inga borrmaskiner och annan lyxutrustning. Vi har dock en bra skruvmejsel som vi borrar hål med, och en bågfil så att vi kan såga spår i skruvarna, vilket fabriken har glömt i dom flesta fall. Efter ett antal dagar har vi lagat 18 sängar till brukbart skick det är inte vackert men mycket speciellt.

Sedan har vi flickornas våtutrymme inga tvålkoppar krokar att hänga kläder på är uppsatta det går fint att fixa, det är ju bara betongväggar, men är man bara tillräkligt ihärdig med skruvmejseln och hammaren har man snart ett hål och med lite plast och trä har man en fin plugg, om sedan de Nepalesiska skruv inte rostar för snabbt hänger det säkert kvar än.

Vi har även sett till att samtliga cyklar har fått nya pedaler, sadlar, stödben, kedjeskydd, i vissa fall däck och slang så nu går de att använda igen. Som kronan på verket konstruerade Hans och jag Nepals första cykelställ som den lokala smed svetsade ihop med stor framgång, tänk så bra det kan bli när man tänker.

Hela köket fick sig en genomgång, dock är det i rätt så dåligt skick, men numera hänger luckorna på plats och det ser helt ut, framtida önskemål är evt. Nya bänkskivor, och glas i fönstren. Vi fixade även ytterbelysningen utanför köket, samt husets vattenpump, som dock är mycket gammal ( från skolan var ny ) en ny bör inhandlas i preventivt syfte.
Vi har förskönat matsal med lite saker på väggarna, så även andra lokaliteter i skolan.Vi har ramat in en världskarta och hängt på väggen utanför matsalen till flickornas stora förtjusning.

Samtliga fönster och dörrar är genomgångna med mer eller mindre framgångsrikt  resultat, vi har flyttat fönsterhaspar så att påverkan på fönstren blir mindre när det blåser, under förutsättningen att haspen används. Vi har fixat fönstervred för mer effektiv stängning, och för att rätta till sneda bågar. Vi har med små träbitar skruvat ihop fönstren som var helt knäckta, och rekommenderat skolans rektor att köpa glas till dom fönster som det fattas glas i.

Hans och jag har även målat en ganska stor del av dom mest utsatta ytor vilket förbättrade skolans utseende jättemycket, dock bör man snart se till att övriga ytor får samma behandling, då det är ett ganska stort jobb att borsta av väggarna när dom är så svarta som en del av dom var som Hans och jag målade.

I denna korta sammanfattning har jag säkert glömt en del, men en del som jag inte gärna glömmer är den sociala del av vår närvaro på skolan, vi har deltagit i flickornas dagliga liv, vi har till deras stora förvåning jobbat från morgon till kväll för att förbättra livet för dom, vilket flickorna i ord har utryckt sin tacksamhet för, dom är så stolta över sin skola, och enbart det gör att dom känner sig mera säkra när dom lämnar skolans område.

Hans och jag lämnade skolan med stor vånda efter mer än en månad på plats, men även en stolthet över det jobb vi lämnade bakom oss.

Slutligen vill jag tacka Dig Hans för att Du stod ut med mig, jag vet att jag är en krävande jäkel. TACK

Vid denna handling  Hem Mathiasson

Kommentarer inaktiverade.